Genom åren som gick fick jag ibland en glimt av "visionen" men den var så enorm så av rädsla stängde jag av så fort jag kunde. Någon gång föranledde det mig att igen leta efter källor som kunde berätta om liknande, men tydligen var inte tiden mogen, för jag hittade intet och stängde än en gång dörren.
När visionen, ögonblicket som varar en evighet, än en gång, mera kraftfull och intensivare, kom till mig var jag mera mottaglig och öppen. När den underbara visionen öppnat sig för mig, i hela sin härlighet, började jag än en gång söka efter andra som haft samma upplevelse. Denna gång gällde det dock inte att få bekräftelse, jag visste ju, hade uppnått medvetenhet, utan för att vi som haft visionen har en längtan att hjälpa andra att våga tro och lita på visionen då den uppenbarar sig. Som jag tidigare i bloggen berättat hittade jag ganska snart några och hela tiden hittar jag flera.
Ju flera som medvetet går in för att sprida kärlek och förståelse, desto bättre och visst blir vi starkare om vi kan samordna våra resurser låta våra oändliga själar flätas samman och bilda ett nätverk av kärlek och positiva tankar.
En del av organisationerna som uppstått verkar ivriga att samla in pengar och tyvärr är det ju så, att så som världen är uppbyggd behöver vi en del pengar för vårt eget behov och också en del för att kunna hjälpa andra. Det mesta bygger på frivillighet och ingen blir utanför även om man inte har ekonomiska resurser att dela.
En av mina nyaste bekantskaper är Declaration of Oneness.
Det hela är ännu så nytt för mig själv så jag är inte kapabel att gå i god för organisationen men åtminstone är grundtanken densamma.
så den växer
blir en jubelsång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar